Positiva vibben

For every day
the light shines a little brighter
just bring it on,
I'm born a fighter

For every day a little stronger
just wish the inspiration would last a little longer

For every day a little wiser
soon enough I'll be the advisor

Try to downpressure my existance
babylon a war, I'm putting up resistance
:)

Kunde skrivit om kedjor,
om tidens bojor
om samhällskrav, fåglar i bur och om djupa, innerliga önskningar.
Om att befria tanken eller själen
eller makten, att sluta ge den näring
befria folken från förtrycken

Frigöra haven från föroreningar,
jorden från människan,
människan från sig själv.

Befrielsen tycks alltid så fjärran
och för svår att ta sig an

Men kanske finns den i det lilla,
ett vänligt ord,
ett osjälviskt val,
en lek med ord
En god stund utan skuld.

Något prydligt

Nice and neat
neat and tidy
who will be
the one to mess it up

waisting time
running round in circles
feet up, head down

don't care much
it seems so overrated
let's just say i've quit

i'm done
over it
leaving behind
starting a new chapter

here is me
no other

here i am

here is me

Holy ghosts

How can it be, that some moments remain imprinted in the mind, just as if they were carved, or engraved, or pinched in like a bamboo-tattoo. That one persons mere existance can send shiwers down ones spine, tear up a wound in our heart and still leave drops of honey along the way. And how can it be, that it's some specific, chosen people that have the solemn right to leave that imprint, or lets use the word scar, on us. And that we rarely choose these people ourselves.
Still, they snatch us out of our context and give us room for unwanted reflection. Their words weigh heavily, from sentence to syllable- they bring us up, and then they let us go. In the end, the memory is what we cling to and focus on. And the most surprising part is that despite the pain it seems so well worth that we would do it all over again if we had the chance.

Något typiskt svenskt

Med blommor i håret och skogen full av bär
med trendiga kläder och en viss, utmärkande rädsla för vad andra ska tycka
med konfliktskygghet och stormiga undervattensströmmar
bär vi den blågula fanan högre än någon hade kunnat misstänka

med villaområden och miljonprogramsminnen
med bostadsbrist och arbetslöshet stoppade upp i halsen
med social välfärd och (i jämförelse) väl utjämnade sociala klyftor
bär vi minnet av midvintern ännu ekande i själen

Med en antinationalistisk approach, ett vinnande leende,
en trivsam hemkänsla och en ödesdiger tillförsikt brukar vi ord som "lagom" och "tillräckligt"
och vänder oss varsamt i ett heligt svårmod,
som förväntas gottgöra för neutralitet och passiv krigsföring.

Det är ändå trevligt, att vara svensk.

Running to conclusions

Maybe she's a fighter
I think not
I think she's no good
Not trustworthy
And doesn't deserve even a fool like you

Maybe it's my greeneyed monster talking
or just the fear that you'd be happier with her,
cuter together with her
- more complete.
After all, she's not as strange as me.

Wish she'd go where she belongs
Somewhere far away from us,
and the fragile happiness we've tried to build
Wish you'd finally see her underlying intentions-
not to mention the look she gave me!

If you did - would you even care?
You might actually deserve each other
and each others misery.