Ibland uppstår så märkliga situationer då hjärtat talar ett språk och verkligheten, samt de händelser som utspelar sig där, ett helt annat. När en sådan situation uppstår kan man bli förvirrad, rentav desorienterad, och ledsen, eller rent av desillusionerad. För vad ska man luta sig mot då det man trodde var starkast inte längre håller? Sin vision, trots att den många gånger bevisats vara alltför bräcklig? Bör man ersätta denna med en ny tanke och hoppas att denna nya dröm blir starkare, och att man den här gången vägt in tillräcklig många variabler för att inte rasa som ett korthus när höstvindarna börjar yla?
Jag köper en stormlykta denna höst, rustar upp fönster och dörrar och tillåter inte att någon annan vinner än jag själv.
And I´m counting the steps to the door of your heart...
