Tender eyes
let me see what you have seen
pretty feet,
let me walk where you have been
wornout shoes,
let you always be my goal,
Hungry passion,
may you always feed my soul

"Until I'm free,
until there's nothing binding me"

Amen

Leave your devil smile at home and come with me
leave your trouble boots at home and come with me
leave your tender skin at home and come with me

cause no one laughs as good as he
who laughs for free

Don't dream it's over

Ibland uppstår så märkliga situationer då hjärtat talar ett språk och verkligheten, samt de händelser som utspelar sig där, ett helt annat. När en sådan situation uppstår kan man bli  förvirrad, rentav desorienterad, och ledsen, eller rent av desillusionerad. För vad ska man luta sig mot då det man trodde var starkast inte längre håller? Sin vision, trots att den många gånger bevisats vara alltför bräcklig? Bör man ersätta denna med en ny tanke och hoppas att denna nya dröm blir starkare, och att man den här gången vägt in tillräcklig många variabler för att inte rasa som ett korthus när höstvindarna börjar yla?

Jag köper en stormlykta denna höst, rustar upp fönster och dörrar och tillåter inte att någon annan vinner än jag själv.

And I´m counting the steps to the door of your heart...

Positiva vibben

For every day
the light shines a little brighter
just bring it on,
I'm born a fighter

For every day a little stronger
just wish the inspiration would last a little longer

For every day a little wiser
soon enough I'll be the advisor

Try to downpressure my existance
babylon a war, I'm putting up resistance
:)

Kunde skrivit om kedjor,
om tidens bojor
om samhällskrav, fåglar i bur och om djupa, innerliga önskningar.
Om att befria tanken eller själen
eller makten, att sluta ge den näring
befria folken från förtrycken

Frigöra haven från föroreningar,
jorden från människan,
människan från sig själv.

Befrielsen tycks alltid så fjärran
och för svår att ta sig an

Men kanske finns den i det lilla,
ett vänligt ord,
ett osjälviskt val,
en lek med ord
En god stund utan skuld.

Något prydligt

Nice and neat
neat and tidy
who will be
the one to mess it up

waisting time
running round in circles
feet up, head down

don't care much
it seems so overrated
let's just say i've quit

i'm done
over it
leaving behind
starting a new chapter

here is me
no other

here i am

here is me

Holy ghosts

How can it be, that some moments remain imprinted in the mind, just as if they were carved, or engraved, or pinched in like a bamboo-tattoo. That one persons mere existance can send shiwers down ones spine, tear up a wound in our heart and still leave drops of honey along the way. And how can it be, that it's some specific, chosen people that have the solemn right to leave that imprint, or lets use the word scar, on us. And that we rarely choose these people ourselves.
Still, they snatch us out of our context and give us room for unwanted reflection. Their words weigh heavily, from sentence to syllable- they bring us up, and then they let us go. In the end, the memory is what we cling to and focus on. And the most surprising part is that despite the pain it seems so well worth that we would do it all over again if we had the chance.

Något typiskt svenskt

Med blommor i håret och skogen full av bär
med trendiga kläder och en viss, utmärkande rädsla för vad andra ska tycka
med konfliktskygghet och stormiga undervattensströmmar
bär vi den blågula fanan högre än någon hade kunnat misstänka

med villaområden och miljonprogramsminnen
med bostadsbrist och arbetslöshet stoppade upp i halsen
med social välfärd och (i jämförelse) väl utjämnade sociala klyftor
bär vi minnet av midvintern ännu ekande i själen

Med en antinationalistisk approach, ett vinnande leende,
en trivsam hemkänsla och en ödesdiger tillförsikt brukar vi ord som "lagom" och "tillräckligt"
och vänder oss varsamt i ett heligt svårmod,
som förväntas gottgöra för neutralitet och passiv krigsföring.

Det är ändå trevligt, att vara svensk.

Running to conclusions

Maybe she's a fighter
I think not
I think she's no good
Not trustworthy
And doesn't deserve even a fool like you

Maybe it's my greeneyed monster talking
or just the fear that you'd be happier with her,
cuter together with her
- more complete.
After all, she's not as strange as me.

Wish she'd go where she belongs
Somewhere far away from us,
and the fragile happiness we've tried to build
Wish you'd finally see her underlying intentions-
not to mention the look she gave me!

If you did - would you even care?
You might actually deserve each other
and each others misery.

Guilt and shame

There sits the boy
with a pale look on his face
wondering if someday grace
will rain upon him

There stands the father
same blue eyes, wide open
knowing that the door will not reopen
that he cannot turn back time

What is he to do,
when all the exits have been used
when his expression has been choosed?
Guilty as can be,
Is it time to make things right?

There he stands in the spotlight,
not quite ready for the fight,
and his soul as black as night
As black as night

You

You

The excuse I've been looking for
the need I have for more

A seed that needs to sprout
my personal black-out, You

A sentence without meaning
so sweet but so demeaning

The sinner without sins,
the only one who wins,

You

"Maybe some women aren't ment to be tamed. Maybe they're supposed to run wild until they find someone just as wild - to run with"

Carrie Bradshaw

I know a crazy girl
She's indespensible to me

She dances on tables
She flirts with the stars
She never grows any older
But she's caught behind bars

I wish to run with her later
after you all have gone to sleep
We'll speed beneath the desert skies,
I'll meet her on the deep

She knows all of my sorrows
I guess I know hers too
And somewhere near the city skyline
She'll be awaiting you

Tell her all your secrets
and tell her that you care
But be the one to walk beside her
only if you dare

I know a crazy girl,
she's the dearest thing I know
I'm begging she will hold me tight....
And never let me go....

On the porch of a blue house
my heart decided to sing
and from its rotten pillars,
a growing joy wanted to swing

How I wish you could imagine what loving me would be like.

On the waves of the sea,
memories appeared
Seemed as though the time had come
To face the things I'd feared.

It's all so hard to trace, you know, where did it all begin
I normally only gamble when I know that I can win
Said, what is this mess I'm caught in, it's so hard to find it's start
And tell me, did we only meet so you could break my heart?

Cause I still don't know what loving you would feel like...
and I still don't know what touching you would be like

Spirito Santo
we're so lost
we're aching

Nunca mas

Det var länge sedan nu
ändå kan rädslan fatta tag i mig
och jag vill inget hellre än att krypa tillbaka, in i mig själv
tillbaka till skalet, tryggheten
och försvinna från din (och andras) potentiella blickar
Lämna mig ifred
jag är trött på att försvinna för att återta
och jag vågar inte visa vem jag är.
Tusen gånger starkare idag,
ändå gör sig skräcken påmind
och jag är inte mer än mina lägsta tankar om mig själv.

Låt hjärtat vara med...

Glöm inte bort att älska mig
även i dina mörkaste stunder
och tro inte för en sekund att ditt ljus skulle vara obetydligt

du har påverkat mig
du har inverkan på mig

Jag tror på dig, nästan mer än jag tror på mig själv.
och just den vinglande balansgången är det som håller oss upprätta
i storm, efter storm
och som gör att vi orkar samla upp vrakdelar och spillror.
Ännu en gång.

Mitt minne kanske sviker
men hjärtat säger att det var just detta vi hade drömt om
från två skilda håll.
Och att vi kanske men bara kanske
står ut med tanken på
att tillhöra varandra...

New shoes and roses

I didn´t hear from you
You just left, no sound.
But traceless - wouldn´t think so
Since you lit that flame nothing's been the same
it kind of started a revolution, you see
A fire far bigger than you could've imagined

Couldn't cut you out of my memories
no matter how sharp the knife
Would feel stupid if I tried to deny
The mess you left, or the scars I kept.

Failed to cry and get over
Need to build up something new
From what's growing in the ashes of your footsteps

New shoes and roses was what you brought me.

(C)

Strange things have caught me eye
lots of things that won't apply

we've got artists without arts
new beginnings without starts

Those who love trouble
and some who want more
one who's no longer in love
and one who's heart is sore

One to leave you stuck in turmoil
another deeply rooted in the soil
A few that's spinning in the lost and found
one who knows he's loved but won't come around

Tables turning, bridges burning
still here we are
here we are

Why were you born this way?

I was born this way to change and make changes. Born little to grow older. Born shy to be able to develop and come out of my shell. Born unique and flawless to be able to fully accept and embrace that. Born with a vision and a dream to be something and leave, if not even a small, then at least a tiny imprint in peoples minds. None of us are unimportant, that's why we're born this way.

with what right

How did you plan this
how did it all come about

I can't accept it
no I can't accept it
can't

What were your motives
what are the ambitions,
you'd better tell me cause the point
is absolutely, truly, one hundred percent well hidden

Figure it out
before you go any further, and explain it to me
or I might think
that you were as stupid as your actions
as forgetful as your being
and as silly as a day

To love

If I had half her courage
I'd expose myself to the world
just put myself out there
without words
and let remarks or live ammunition
fall off me.

Gone to the ends of my dreams
ripped a dozen seams,
I would have.

Wish I had a quarter of the strength she's given proof of
One considered partly gift and partly curse,
but that's truly just a rare ability...
or an endless possibility
to Love

Äventyr

Flackar med blicken
dröjer kvar ett par sekunder för länge
tappar andan

du var mitt äventyr
du skulle gjort mig hel
i stället har jag trasslats in som en fisk i nät
svårt att förutse balansgången mellan oberoende
och motsatsen

svårt att tåla leken fast man vågligt kastat sig in i den
och svårt att avgöra vilka vi
egentligen är för varandra

en rond till

Skriv om något översvallande

(värmer upp resterna av gårdagens kaffe på spisen, förbereder mig)

Kan man få vila nu?
Är stormen över för denna gång
Har vi sagt vårt?

Tror nämligen att en rond till skulle vara det som slutligen fällde mig till marken
och lät mig förbli där.

Det kanske vore skönt.

22/3

Jag borde verkligen göra något. Något viktigt, något verkligt. Skapa något annat än oro som kändes i magen eller något som fick mig att känna mig lite stolt. 

Att vår regering beslutat sig för att stödja ytterligare en av världens konflikter och dessutom kommer att tjäna stora pengar på den känns lite skrämmande. Likaså att ett av världens mest utvecklade länder, åtminstone i teknologisk mening, håller på att förvandlas till en radioaktiv plats. Var är vi på väg? Vad är det som berör oss längre? Vilka allmänmänskliga drag finns som styr oss, våra rädslor och vårt hopp?

Jag vill skriva mig till kärnan av min egen existens och hitta min egen mening.

Scenario I

Sometimes I lie awake at night
just wondering about you
who wrote your words, who directed the scenery
what made you go
and did all the magic simply slip out of your hand and spill on the ground before me
Pick it up

Caught you lying on the second floor
with panic in your movement
And eyes red from too much smokin
or cryin
or simply from thought,
tell me
what is your thinking built by?
Robbery, theft or simply the sweet satisfaction
of degrading me.