Det var länge sedan nu
ändå kan rädslan fatta tag i mig
och jag vill inget hellre än att krypa tillbaka, in i mig själv
tillbaka till skalet, tryggheten
och försvinna från din (och andras) potentiella blickar
Lämna mig ifred
jag är trött på att försvinna för att återta
och jag vågar inte visa vem jag är.
Tusen gånger starkare idag,
ändå gör sig skräcken påmind
och jag är inte mer än mina lägsta tankar om mig själv.
en tillfällig svacka för att påminna om hur långt du har kommit, och vad du har rest dig ifrån. kärlek!
SvaraRaderaSista meningen owh my good!
SvaraRadera